En utav många tankar runt försvaret och livet.

Jag ställer mig frågande?

För Jag läser som vanligt de många bloggarna och nyheterna för att uppdatera mig om vad som händer. Libyen är det heta ämnet och det är nu Prio 1 att ta hem våra medborgare där ifrån. En uppgift som Försvarsmakten borde vara delaktig i kan man tycka med alla de (få) flygfarkoster och vattenfarkoster vi har. Försvarsmaktens skall naturligtvis vara att skydda svenska medborgare om det så är i Sverige eller i andra länder. På Försvar och Säkerhet kan man läsa om hur en evakueringsoperation skulle kunna gå till. Nu får vi se om vi använder oss av den strategiska reserven eller av NBG i detta fall? Själv ligger jag på 90 dagars beredskapstid, trots att jag ingår i insatsorganisationen, så det blir inget Libyen för mig. 

Johan Forsell, riksdagsledamot,  skriver att han varit i Luleå för att med många andra diskutera Försvarsmaktens framtida rekrytering. Det är intressant att läsa all optimism från politiker och FML. Som jag i mitt tidigare inlägg, förklarade att jag förstår att ÖB måste sprida ett positivt budskap, så kan jag förstå att politikerna i stort sett måste göra det samma eftersom beslutet har tagits. Jag kan dock inte tro att det kommer bli så lätt som många verkar tro. Försvarsmakten fick aldrig tid att förbereda sig för övergången vilket bara det innebär att vi är rejält akterseglade. Att rekrytera personal i ett system som inte är genomtänkt och under uppbyggnad kan tyckas vara inspirerande då man kan få vara med och bygga upp den nya organisationen, men så är det nog inte. En soldat som tar anställning kräver nog att deras låga lön skall utbetalas, att de skall få utbilding, mm. Med alla problem vi står med kan vi inte förvänta oss att soldaten är imponerad över sin arbetsgivare. Jag är då inte imponerad.

I Kuriren står det om seminariumet i Luleå.

Försvaret kommer i framtiden att bli ”Sveriges största ungdomsarbetsgivare”, det tror Johan Forsell (M) i försvarsutskottet. Spådomen uttalas på ett försvarspolitiskt seminarium på F21 på onsdagen.

Än så länge är gensvaret bra även om rekryteringsofficeren Susanne Johansson uppger att ”40-50 procent” av de som anmält sig inte dyker upp.- Det är inte enkelt. Och de har många frågor men jag tyvärr inte svara, säger hon.

Ulf Bengtsson medger att Försvaret famlar efter formerna får sin nya organisation.

– Vi har inte alla svaren, vi är i en uppbyggnadsfas, säger han.

Problemen stannar inte vid brist på rekryter och konkurrens från bättre betalda civila jobb – det är även ont om bostäder för de soldaterna. Det gäller även att hitta jobb åt partners som flyttar med samt ordna arbete i länet efter kontraktstiden så att soldaterna stannar kvar.

Det sista förutsätter nära samarbete med både privat och offentlig arbetsmarknad.

– Men här har vi ett vinna-vinnaförhållande. Vi behöver samverkan med den lokala arbetsmarknaden men vi kan även erbjuda den välutbildad arbetskraft, säger Olof Granander, förbandschef på I 19.

Försvarsmakten kommer bli en stor ungdomsarbetsgivare, det står solklart. Vi har inte ekonomin och kan inte erbjuda konkurrenskraftig lön för att rekrytera äldre personer. Lönen är inte allt, det vet jag med tanke på den lön de betalar för oss officerare med lägre grader. Jag har själv inställningen att har jag ett roligt jobb är det ok med lite lägre lön eftersom jag får stor glädje under arbetstid och jag mår bra på det viset. Tjänar jag bra med pengar behöver inte jobbet vara lika roligt eller utmanande eftersom jag med en bra lön kan ha roligt under min lediga tid. Försvarsmakten kan erbjuda ett varierande jobb som stundtals är spännande och utmanande. Lönen är inte allt, men det betyder mycket.

Vad är jag då ute efter? Boendesituationen är inte bra för soldaten. Betala pengar för en logementssäng är inte rätt. De borde få betalt för att bo på det sättet. Skall det vara trovärdigt måste de kunna erbjudas bättre. En soldat får inte lån med deras lön för att kunna köpa en lägenhet i Malmö eller Stockholm. De måste kunna erbjudas något värdigt om de skall betala för en sovplats. Det kommer vara en stor majoritet ungdomar som söker sig till Försvarsmakten. De flesta troligtvis singlar. Om inte så kommer de behöva pendla då jag inte tror att de kommer lyckas övertala sina respektive att flytta till Boden eller efter några månaders förhållande ta ett 3miljoners lån tillsammans med en fattig soldat för att kunna bo i Stockholm. Har vi väl lyckats rekrytera äldre soldater med fru/man och barn så krävs det absolut att kommunen kan erbjuda välbetalda jobb för frun/mannen för att de skall flytta med. Än en gång, endast en soldatlön kan inte en familj överleva på. Inte äns i Arvidsjaur vill jag tro.

Jag vill inte låta nedvärderande när jag tar upp Norrlandsförbanden, men jag tror att de kommer framöver vara de med störst rekryteringsproblem av just denna anledningen. Det är svårt att locka med sig sin sambo eller familj om man inte redan är från trakten.

Det som jag tycker är mest intressant med artikeln i Norrbottens Kuriren är Olof Grananders kommentar, Vi behöver samverkan med den lokala arbetsmarknaden men vi kan även erbjuda den välutbildad arbetskraft”. Är det så att Försvarsmakten kommer att bli en utbildningsplattform ut i det civila? Vi kan inte erbjuda pengar, men vi kan erbjuda upplevelser. Jantelagen gör för tillfället att erbjuda kvalificerad utbildning är mindre möjlig, för framförallt den vanlige soldaten (teknikern kommer kunna få bra utbildning och erfarenhet). Jag hoppas att våra politiker snarast inser att vi måste kunna erbjuda bra utbildning/gratis utbildning för att behålla våra soldater i några år. En soldat som stannar i ett år och genomför en insats kommer inte kunna göra mer nytta än en värnpliktig, han kommer bara vara otroligt mycket dyrare. Tanken är att vi skall få samövade grupper, där värnplikten slutade ska vi nu kunna fortsätta i 3-4 år till (minst). Hur får vi dem till att stanna så länge. Hur skall vi få en 20 åring att vilja jobba i 4-5år? Få honom att välja bort högskolestudier i 4-5år för att jobba för Försvarsmakten för småpengar. Vi måste kunna erbjuda honom utbildning. Därför ger jag förslaget till alla politiker att efter första året, erbjuda soldaten ett års betalda studier för varje genomfört år i Försvarsmaktens tjänst. Det vill säga 2 år i firman ger 1års betalda studier, 3 år i firman ger 2 års betalda studier, osv. Betalda studier betyder inte att man går arbetslös och får pengar, det betyder att för varje månad som soldaten skulle behöva ta CSN, utbetalas istället lön från Försvarsmakten. Visst det kommer kosta mer pengar, men vad kan vi annars erbjuda? Utbildning i närkamp, skjutinstruktör, mm. Visst ha vi utbildningar som har hög nivå, sjukvårdsutbildning mm. Jag tror dock inte det innebär att soldaten kan jobba som sjuksyster efter att ha gått några sjukvårdskurser.

Jag vet inte vilken utbildning som Olof Granander tänker på, men våra tekniker kommer få bra, betald utbildning som civila kommer att rycka i. Hur många år behöver dessa tekniker vara kvar i firman innan de lämnar för att det skall vara kostnadseffektivt? Hur gör vi för att skyttesoldaten skall lämna firman med liknande framtidsmöjligheter?

Det borde ha varit genomtänkt innan vi startade upp det ”nya” Försvaret!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s