En utav många tankar runt försvaret och livet.

Kan man skylla på ISAF?

Debatten i media har under lång tid ifrågasatt effekten av den militära insatsen i Afghanistan. Det är ett krig som inte kan vinnas militärt nämns det och det håller jag fullståndigt med om. Ser vi till historien, vilket vi inte får glömma bort att göra, så såg det inte bra ut från början. Bistånd skall vi satsa på, säger man tydligt från riksdagen nu.

Den 11 april 2007, knappt ett år efter att vi utökat med en större kontingent (FS11), skrevs Motion 2006/07:U5 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan. I motionen tar man redan upp vikten av att satsa på uppbyggnaden av militären, polisen och rättsväsendet för att nå framgång. En lika stor sak är biståndet. Sverige har under lång tid varit en av de största biståndsländerna i världen till Afghanistan. Den stora frågan har istället varit vart pengarna har gått? I vems ficka har det stannat?

Omvärlden behandlade länge Afghanistan med svalt intresse, men detta ändrades radikalt efter den 11 september 2001. Efter att den amerikanskledda militära aktionen slagit ut talibanrörelsens maktbas utlovade det internationella samfundet, i samband med Bonnavtalet om stabilisering och demokratisering i Afghanistan, omfattande humanitärt bistånd och hjälp till återuppbyggnad. Det var också nödvändigt att ge Afghanistan internationell hjälp med att upprätthålla säkerheten för att kunna möjliggöra dessa biståndsinsatser.

Mot den positiva utvecklingen står det faktum att mycket av det utlovade internationella biståndet till Afghanistan inte har förverkligats. Afghanistan hör fortfarande till ett av världens fattigaste länder. Arbetslösheten är mycket hög, och en stor del av ekonomin utgörs av den ökande odlingen av opiumvallmo och framställningen av opium och heroin.

Det är tyvärr uppenbart att Afghanistan kommer att vara i stort behov av säkerhetshöjande och fredsfrämjande stöd under många år framöver. Utan detta kommer säkerhetsläget för afghanerna att förvärras och möjligheterna till biståndsinsatser att avsevärt försvåras, kanske till och med omöjliggöras. Utan internationell närvaro föreligger också en mycket stor risk att talibanerna återtar kontrollen över Afghanistan.

I omvärldens strategi måste dock ingå en plan för att stärka Afghanistans armé, polis, rättsväsende och andra samhällsinstitutioner för att stödja och stärka det afghanska samhällets möjligheter att i framtiden självt kunna ansvara för säkerheten.

Det är ingen nyhet för någon att biståndet har behövts till Afghanistan och att man behöver satsa på utbildning. Men vad har gjorts sedan 2006. Mellan 2006-2008 var situationen i norra Afghanistan i förhållande väldigt bra. Man hade haft stora möjligheter att satsa mycket på biståndarbetet, på utbildingen och utvecklingen av regionen. Det satsades säkert, men hur mycket i förhållande till vad som kunde. Sverige hade under den här perioden en representant från polisen. Hur mycket utbildning och uppföljning kunde han göra? Hur mycket folk fanns på plats för att stödja med rättsväsendet? Hur mycket biståndarbeten genomförde SIDA under den här perioden?

I DN 2009-10-05 skrev man:

”Det är biståndet som vinner freden i Afghanistan”

… Att dra tillbaka säkerhetsfrämjande stöd till Afghanistan skulle leda till inbördeskrig. Därför behövs utländsk truppnärvaro. Men för att vinna freden i Afghanistan är det den civila återuppbyggnaden som måste sättas i centrum. Så kan man sammanfatta slutsatsen av den analys av läget i Afghanistan som Natos befälhavare McChrystal nyligen lämnat. Han bekräftar vad experter på Afghanistan och humanitära aktörer sagt i flera år. Förhoppningsvis leder Natos självkritik nu till politisk omprövning i Vita huset. Det är hög tid att vi också i Sverige börjar tala allvar om insatsen i Afghanistan. Det svenska stödet till den civila återuppbyggnaden är knappt hälften av den militära. Biståndets syfte är att bidra till fattigdomsbekämpning och till att bygga upp den afghanska staten.

Det skrevs mer än två år efter att motionen lämnats in. Det är inga nyheter för regeringen/riksdagen eller för Försvarmakten. Frågan är varför har man inte lyckats bidra till mer?

Jag ställer istället frågan: Om Sverige hade lyckats bidra med mer under den period då säkerheten kunde räknas som god, hade situationen i norra Afghanistan varit bättre? Om den varit bättre på grund av ett bättre humanitärt arbete, hade det kunnat bidra till ett bättre klimat i resterande landet?

Det har blivit att vi skyller det dåliga läget i landet på militären. Hotbilden har blivit konstant sämre och man börjar kraftigt tvivla på att man kommer vinna. Men är det militären som har misslyckats eller är det faktiskt så att det är det uteblivna biståndarbetet och uppbyggnaden av polisen och rättsväsendet (vilket inte är militärens ansvarsområde – just nu) som har gjort att situationen har blivit sämre. Är det kanske dags att syna kvaliteten och effekten av biståndsarbetet istället för militärens insats?

I SvD den 20 juli 2010 skrev man om Turkiets påbörjade biståndsarbete i svenska ansvarsområdet.

Sedan 2005 är det Sverige som inom Natos Afghanistanstyrka ansvarat för säkerhet och civil återuppbyggnaden i fyra provinser. Men biståndsarbetet i det av Sverige ledda PRT (Provincial Reconstruction Team) har gått trögt.

I höst kommer Sverige att ha nio civila medarbetare på plats. Det kan jämföras med de 60 civila som ska tjänstgöra i Turkiets PRT. Dessa ska dessutom skyddas av 90 turkiska militärer som kommer att lyda under Natos regionala kommando i norr.

Hittills har svenskt bistånd inte nått ut i det mycket stora ansvarsområdet där behoven är enorma.

Det framgick tydligt när SvD besökte de nu aktuella provinserna Jowzjan och Sar-e Pul 2008. Folket var fattigt, skördarna magra och elementär infrastruktur som riktiga vägar saknades. Svenska biståndsprojekt lyste med sin frånvaro. Det var frustrerande för de svenska soldater och officerare som mötte lokalbefolkningens vädjanden – samtidigt som inget bistånd gavs.

Vid den tiden gick huvuddelen av svenskt bistånd via Sida till vad centralregeringen i Kabul önskade. Sedan dess har svenska regeringen slagit fast att en fjärdedel av 500 miljoner kronor per år ska gå till de norra provinserna. Men Sida har haft svårt att styra om och få fram personal.

Vi har sedan starten vetat vikten och behovet av biståndet, men vart tog det vägen? Vilken effekt har polisen gjort i regionen med det lilla antal som finns på plats? Man kan klaga på att militärens insats kostar mycket pengar men det satsas en smärre summa på biståndsarbete också. Vart har dessa pengar tagit vägen? Var är personerna som skall tillse att de hamnar på rätt ställe där de ger effekt? Det är dessutom inte bara Sverige som bidrar naturligtvis, samma fråga ställer jag till det itnernationella samfundet – vad har skett med alla pengar?

I DN idag skriver man en artikel om att Afghanistan är kriget man inte kan vinna och citerar utrikesminister Carl Bildt.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt har uttryckt att kriget är omöjligt att vinna, utan strategin är i stället att ”vinna tid för fred”, tid för afghanska myndigheter och den afghanska armén, så att afghanerna själva ska kunna kontrollera landet.

Strategin att ”vinna tid för fred” är något man har varit ganska öppna med vill jag påstå. Ett krig som i Afghanistan har varit att vi behöver lämna över till afghanerna så fort som möjligt och FN resolutionen har inneburit att vi bara skall stödja värdlandet. Det som tyvärr skedde var att USA gick in i Irak och tappade effekt i Afghanistan. Gerillakrigföringen som har genomförts har för ISAF inneburit svårigheter eftersom man inte kan slå motståndaren på ett konventionellt sätt men syftet har varit att afghanerna själva skall städa upp och just därför har man försökt vinna tid för att hinna bygga upp ANA och ANP.

Börja granska det svenska och internationella samfundets biståndarbete och ställ frågan om det hade skett mer effektivt och bra hade vi haft den situation vi har idag i Afghanistan eller hade den varit bättre?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s