Hur vill vi ha det?

Politikerna vill inte lämna Afghanistan, vi skall stanna så länge som resten av det internationella samfundet finns på plats. Det är viktigt att vi kan visa resten av världen att vi är att land att lita på. Vi finns med på den stora säkerhetsarenan.

Det kan kännas flera gånger att det viktigste för svenska politker är inte att vi skall få effekt i det vi gör i Afghanistan. Det viktiagste är att visa resten av världen att vi finns på plats. Helikopterfrågan har varit ett återkommande ämne. Vi har haft svenskar i Afghanistan i nsbart 10 år men det var under maj 2006 som Sverige startade upp PRT i Mazar E Sharif och med det en större kontingent. Sedan dess har det funnits ett stort behov av framförallt sjukvårdshelikoptrar i norra Afghanistan eftersom de tyska sjukvårdshelikoptrara som fanns hade stora begränsningar. Men det var först i slutet av 2007 som regeringen tog upp frågan. Fortfarande idag försöker man påbörja en svensk helikopterinsats trots att USA för några månader sedan kom in med drygt 100helikoptrar för trupptransport, sjukvård och attack. De har fler helikoptrar än de har piloter. Vad kan de få helikoptrar Försvarsmakten kan skicka göra för nytta?

Jag gillar många gånger Hildebrandts rapportering från Afghanistan. Kanske är det för att det känns som hon är den ende som rapporterar därifrån. Jag läser i hennes artikel från idag om en minskning av skyttesoldater nu när FS20 anländer till Afghanistan.

Snart kommer de att avlösas av FS20 som är en pluton mindre, och som därmed får det ännu jobbigare. Fast de har å sin sida utökat antalet pressofficerare från en till två. Media anses kanske viktigare än resultatet på marken.

Det är också svårt att förstå logiken i antalet soldater. Till Kosovo skickades 900 soldater, i Afghanistan anses 530 räcka, trots att det svenska ansvarsområdet är tio gånger så stort.

Av dessa soldater är 260 ”kängor på marken”, medan resten arbetar i staben, dimensionerad för en brigad. Eftersom alla åker hem på ledighet med jämna mellanrum innebär det i praktiken att drygt tvåhundra svenskar ska täcka ett område stort som Norrbotten. Det säger sig själv att det är omöjligt.

Nu vill jag inte såga helikopterflottiljen, det är inte deras fel, men varför skicka helikoptrar när de inte behövs. Vi var 3år för sena. Under dessa tre år fanns det ett stort behov av sjukvårdshelikoptrar som stöd för svensk trupp. Vi misslyckades! Nu finns det behover inte kvar tack vare USA. Men det finns ett stort behov av soldater på marken. Stärk upp pa marken istället för i luften.

Hur är det tänkt, skall vi göra nytta eller är vi bara i landet för att politikerna skall kunna slå sig över brösten? Behöver vi visa upp för resten av världen att vi har svenska helikoptrar i Afganistan? Höjer det vårt värde? Vi behöver trupptransporter men det kan vi inte lösa på väldigt länge så förstärk på marken istället. Där behöver vi folk.

Naturligtvis handlar det om pengar, men redan nu kostar Afghanistan missionen mycket pengar.Av cirka 560 personer i landet är det runt 200-260 personer som är ute och jobbar. Vi har en stab, vi har logistik (NSE) och vi har sjukvårdsresurser. Vi behöver fler fordonsreperatörer och vi behöver soldater. Det kostar mindre än vad det smakar.

Så frågan är, vill vi göra nytta eller vill vi bara synas?